Vardagsrumsturné med Peter och Frans!

Peter och Frans, Vardagsrumsturné

Det här var så coolt att det förtjänar all uppmärksamhet det bara kan få. I lördags var jag på fest hos Joel, han bor mycket märkligt (men fantastiskt) på en husbåt på Skeppsholmen. Det var en skitbra fest och Joel (+ syskon) hade dessutom fixat så att Peter & Frans kom förbi och spelade. De har under våren kört något de kallar för Vardagsrumsturnén. Ju mer jag funderar på det, desto bättre tycker jag att hela konceptet är. Det är så klockrent!

På deras site beskriver de turnén såhär:

Om du vill att vi ska komma och spela hos dig – skickar du ett mail till vardagsrumsturne@gmail.com. Om vi kommer överens om ett datum skickar du ut inbjudningar till dina vänner och bestämmer utöver det hur mycket utomstående publik du vill ta in. [..] Om du vill komma och titta på en konsert – mailar du ditt namn och mobilnummer till vardagsrumsturne@gmail.com och skriver att du vill komma på konserten till exempel “6 februari – Radhus i Vällingby”. Om det då finns platser kvar skickar vi i ett svarsmail: adress, starttid, mobilnummer, ev portkod samt lösenord.

Huruvida mat och dryck serveras är individuellt för varje spelning.
Värden är arrangör och har alltid rätt.

Såhär beskrev de Vardagsrumsturnén innan de började spela i lördags (spelningen på båten var mer som ett “efterfestgig” på Vardagsrumsturnén):

Jag har snott videon från Christian, han filmade även en del låtar i HD som du hittar på hans blogg. Det är inte bara ett bra koncept de kör, de är bra också!

Det finns så mycket med deras idé som är bra, så mycket de gör rätt, och så mycket jag som åskådare tyckte var häftigt. Jag är förvisso ingen ‘roskildehjälte‘, jag kan garanterat räkna antalet konserter, antalet band jag sett live, antalet festivaler jag varit på – på mina tio fingrar. Det här var bara så galet bra ändå. Jag tycker inte bara att det är bra för att det blir så personligt, och inte heller bara för att Peter och Frans är sköna killar. Jag tycker “Om du vill komma och titta på en konsert”-fenomenet är ett så jäkla skönt tillägg också. Ombord på båten hade vi t.ex. besök av två damer (tjejer?) som bodde på Tyresö, de kom helt enkelt för att återuppleva Peter och Frans samt dricka ett glas vin. Det var fantastiskt!

Jag skulle varmt rekommendera Peter och Frans till dig som ska köra en fest i gott sällskap och vill höra lite skön musik!

Var du på Norna i lördags? Gå med i Facebookgruppen! De finns givetvis även på MySpace (Peter och Frans).

Det verkar inte vara så många som upplevt det vi gjorde. Tack JJJ!

Your regular vacation bookworm

Hey everyone! I’m back again after spending two wonderful weeks on Koh Phangan, Thailand. It was not really that adventurous, rather chilling and days with soaking in the sun while trying to multi task with the ocean, the pool and a good book (and perhaps the occasional daiquiri). Heavy stuff!

I don’t know why, but always when I’m on vacation it is the time to read books, it’s what feels as if you’ve got all the time in the world – just not think about anything, except the task at hand to read a good book. I thought I’d update you on what I read during the two weeks, especially since one of them was really awesome and is also going to become a blockbuster movie, again reuniting Scorsese and Di Caprio. This is going to happen in The Wolf of Wall Street, a biography about the life of Jordan Belfort, creator of the Stratton Oakmont brokerage firm – also referred to as “The real Gordon Gekko” (after Michael Douglas’ character in Wall Street). Without giving too much away, I mean – you can always read the Editorial review on Amazon, this is a MUST read for anyone that enjoys Entourage. Especially the 90s Entourage-lifestyle when the Testarossa was king, and the coke was his queen. Totally enjoyable and written in a fun way, can’t wait for the movie!

I also stumbled upon Gomorrah at a bookstore in Dublin earlier this year, haven’t been able to read it but I figured that this trip was the perfect excuse. This book is exactly was the subtitle refers to; A Personal Journey into the Violent International Empire of Naples’ Organized Crime System, Camorra. The author is ‘investigating’ journalist Roberto Saviano who also happened to grow up in the area – and he tells his tale about the place on earth where mafia-related murders are more common than anywhere else in the world – and about a mafia much worse than the notorious Cosa Nostra. Very confusing at times, loads of names and families to keep track of, but still a good read.

The third book I read on this very seldom extravaganza was The Broker by John Grisham. I’ve read quite a few books by Grisham and I have to say that each time is some let down. It’s always a really slow, cliffhanger kind of deal with Grisham, nothing being told properly until in the last 100 pages or so when everything suddenly comes to life, I’m not sure whether this is a good thing or not; but personally I truly enjoy high-paced books such as the Wolf of Wall Street much more, where there’s really not one single dull moment in the book. That’s why I can’t really understand why Grisham is such a celebrated writer. Just read the review, sounds intriguing, but it actually isn’t. Disappointment, again.

My forth contribution is Welcome to Hell by Colin Martin. It’s one of those books that is always listed in the ‘best sellers’ in Thailand, about a man that innocently spent 8 years at the Bangkok Hilton, one of the worlds most notorious prisons. It’s quite a ride, and quite a story. I don’t know whether Martin was stupid, unlucky or just at the wrong place at the wrong time – or perhaps it was a mix of both.

Colin was let down by the hopelessly corrupt Thai police. Forced to rely upon his own resources, he tracked down the man who conned him and, drawn into a fight, he accidentally killed that man’s bodyguard. Colin was arrested, denied a fair trial, convicted of murder and thrown into prison, where he remained for 8 years. Honest and often disturbing, but told with a surprising humour, “Welcome to Hell” is the remarkable story of how Colin was denied justice again and again.

I’d say that Martin’s book is definitely worth reading, even though I’ve read The Damage Done, about Warren Fellows, a narcotics smuggler that spent 12 years, also at the Bangkok Hilton – which I found was much more detailed (and quite disgusting) and a better read. I don’t know, I think there’s more honesty involved once a person is actually guilty, Fellows is guilty as few – while the circumstances surrounding Martin as I mentioned are just a mix of stupidity and bad luck.

I gotta give it to myself though, I read about 6-10 books yearly, and probably 90% of all pages I would read (that aren’t work related) – would be read during vacations. Does that make me a bookworm? Or just a wannabe, I’m guessing for the latter.

“Feel the power of the Euro”

Rätt skönt, överallt på flygplatsen i San Francisco fanns det små klisterlappar där det står “feel the power of the Euro, use your spending powers”. Om man har lön i Euro vilket jag har, eller i allmänhet har lätt åtkomst till Euro så blir det rätt skönt att åka till USA. Det blir ju rätt skönt för alla nuförtiden eftersom dollarn droppat så sjukt sista tiden, men om man har är van så märker man ganska snabbt att det är ungefär samma priser mellan t.ex. Irland och USA – bara det att på ena stället så står priset i Euro, och på det andra i Dollar. Det här var ju helt revolutionerande för alla på jobbet, folk blev som galna inne i diverse shoppingcenter och gick loss på stora trumman. Hemmabio, plasma skärmar – det kändes som om precis allt gick att köpa för en spottstyvel! Själv handlade jag mest kläder, köpte en iPod första dagen också, men ångrade mig och skulle köpa en iPhone istället, då var den givetvis slut och jag hade redan lämnat tillbaka iPoden, talanglöst. Får bli ett köp på eBay istället tror jag.

Konferensen var skön, det var 4 dagars powerminglande och ett par dagar chill. Höjdpunkterna var givetvis när vår VD Eric Schmidt, Al Gore samt Cory Booker talade. Det fanns även andra sköna ögonblick, såsom när MC Hammer stegade in på scenen för att vara deltagare i Juryn för vår interna Idoltävling på avsluningsfesten – löst? Nej! Personligen hade jag aldrig hört talas om Cory Booker, än mindre om varför han skulle tala – överhuvudtaget vem han var. Han visade sig vara en mycket passionerad, hängiven och uppoffrande människa, inne på samma linje som Al Gore – fast på stads och stats-nivå – och inte bara om miljö. Han var helt enkelt mycket inspirerande, visst förekom det lite politiskt bullshit (även när det gällde Sir Gore) – men överlag var det riktigt inspirerande att höra hans historier. Bookers historia skiljer sig ju dessutom lite från Gores, Booker har bott i ruffa förhållande, i knarkkvarter, han är svart och har fått känna på alla orättvisor som involverar rasism, knark och vapen. Intressant helt klart.

Hann tyvärr bara till San Francisco en gång under resan, det verkar vara en jävligt grym stad. Alla gator med backar som man sett i gamla Magnum episoder existerar faktiskt i verkligheten, fick lite utsikt över Alcatraz också, nice. Golden Gate bron var mastodont också men går till skillnad från vad man tror inte till något vettigt, den är mer ett landmark.

Mountain View/Palo Alto/Hela Valleyn var ganska sjukt, man passerar typ LinkedIn, Facebook, Alexa etc. påvägen eller runtomkring Googles campus. Det är verkligen ett campus, allt man kan tänka sig finns. Dagis, hunddagis, kattvakter, fritids, 17 (!!) restauranger, kemtvätt (det är bara droppa och få allt leverat till sitt skrivbord), pooler, fritidshallar, 5-6 gym osv. osv. Vissa av restaurangerna (många har sin egen niche) har dessutom ett par specialiteter när det gäller desert, typ hemmagjord kolasås eller special popcorn, sjukt! Mellan de olika husen eller platserna runtomkring (in till San Fran också för den delen) går Limousin bussar, ser ut som ombyggda rockstar bussar och har givetvis allt man kan tänka sig, inklusive Internetuppkoppling så man kan “jobba” påväg till och från jobbet. Det finns även typ 1000 cyklar utplacerade överallt som man kan låna och sen bara droppa var som helst på campus om man vill ta sig mellan två olika platser.

Och ja, jag såg en kille som åkte SegWay till jobbet. Det var ULTRACOOLT.

Goggles burn deluxe from Sölden

Just came back from a mini-getaway in Sölden, Austria. It might not have been your normal conference because well, there simply wasn’t a conference. It was more 2500 people from EMEA and some other that came together for a couple of days (some for a week) of networking, bonding and of course partying. Although the season had closed for the year in Sölden last week, everything was booked, this essentially meant that it was almost impossible to find a non-Googler anywhere in the place, quite spectacular since Sölden is a quite big place for skiing (check out the Skimap).

My goggles burn is killing me, it might have been a good idea to actually to go for 25+ in the face as some people did, my 15 was a bit naive, at least if you consider that it was a clear blue sky all of the wednesday at 2000-3000 meters. Unexperienced to the fullest from yours truly.

Six nations and Poker

Last night was a big night in the Six Nations Rugby Tournament, Ireland took on Scotland and France faced England. It seemed like the Scotsmen had taken over the entire Temple Bar area in Dublin at noon pretty much, men wearing kilts were everywhere! A couple of them were probably a bit too excited over the rugby as well, I’m guessing at least half of the people I met or saw didn’t actually make the game. Anyway, since I was with a lot of French people, we didn’t really care about the Ireland-Scotland game, which would have been a huge deal otherwise, I think that even though we are in Dublin, the Irish was probably I minority this day. We managed to have a good time and drink “a couple” of Guiness as well, ending up in some dodgy pub just outside the city center.

Tonight we had a Poker tournament at Lya’s place. I won the first (20 euros richer!) and actually managed to win the second as well (15+20 euros richer!) 🙂 2/2, respect!